24 volt

Jag håller på att uppdatera sidorna just nu och allt kommer att få samma utseende när den biten är klar och det är den kring nyår. Några nya kalkylatorer och en del annat har det också blivit och det kommer också att läggas in inom kort. Webbutiken ska även snyggas upp i övrigt och fler betalningsalternativ kommer att införas under våren, men först när allt annat ser bra ut.

Jag har fått ett mail från Eva som skriver att hennes Pelle börjat träna längdhopp, men att han spräckt svanskotan sedan han landat på baken i en isfrusen sandlåda. Eva undrar nu vad Pelle ska tänka på när han åter börjar träna.

Svar:
Vad Pelle bör tänka på,  är att inte hoppa i sockiplast vid minusgrader ute. Är det is på plankan är det lätt hänt att man halkar och får bakåtrotation och har sanden i lådan frusit på blir landningen inte så trevlig, men även om den sker på fötterna är det lätt hänt att benen sprätter iväg åt olika håll och skador uppstår. Hårda landningar ger dessutom stumma fötter, rejält stumma fötter, vill jag påstå.
Jag rekommenderar därför att man vid kyla istället tränar inomhus. Pelle kan hoppa i sängen med höga benlyft, det ger bra träning för lårmuskler, men skulle en fjäder lossna så att han får den i skrevet, är inte bara längdhoppssäsongen över, det är även färdignuppat en tid framöver. Det är också viktigt att Pelle sitter ihopkrupen när han hoppar i sängen så att huvudet inte slår i taket.

Med spräckt svanskota bör man inte nuppa överhuvudtaget, men om man nu måste är missionärsställningen att föredra. Bakifrån med mannen stående över kvinnan påfrestar inte bara rygg, leder och hälsenor, det kan dessutom resultera i fallskador. Det är lätt hänt att man trasslar in en fot i täcket och faller.
Har ni järnsäng med gavel av stående stänger och Pelle faller framåt så att huvudet pressas in mellan dessa, lär han efter detta även ha rejält ont i öronen, inte bara i svanskotan. I händelse av en sådan olycka lindrar öronlappar, men att tävlingshoppa i sådana ger sällan bra resultat. När man väl klappat igång publiken hör man den inte, man känner bara sveda i handflatorna eftersom det är lätt hänt att man klappar för hårt med öronlappar på.

I 30 års tid har jag sagt att nästa år blir ett höjdarår. Inför 2010 sa jag istället att nästa år kommer det att hända grejer. Man måste ju förnya sig och den gamla frasen har heller inte visat sig vara speciellt framgångsrik.  

Under hösten 2009 tappade jag helt farten. Det kan vara bristen på sol som är orsak till varför jag inte fått något gjort den senaste tiden. De senaste dagarna har dock solen tittat upp strax över horisonten och det piggar upp, men fortfarande är det 50 grader för kallt för att det ska vara skönt ute.

I år kommer jag att blogga, för som jag redan sagt kommer det att hända grejer och många och stora grejer.

Jag har hoppat in i ett projekt där en ny H-rotor ska konstrueras.  Min bit är egentligen bara generatorn, det övriga tillverkas i södra Sverige. En expert inom området aerodynamik är med och tar fram profilen på bladen, så inget har lämnats åt slumpen och allt ska göras så bra som det bara går.

Utvecklingen av H-rotorn går med en rasande fart och till den 1:a december ska allt vara klart, för då ska det nya bygglovsfria vindkraftverket ut på marknaden.

Jag har kommit i kontakt med en pensionerad ingenjör som har en mekanisk verkstad hemma på nedre våningen i villan. Han är intresserad av vindkraft och är gärna med och utvecklar produkterna, så det här blir perfekt.

För att magneterna ska sitt bättre på rotorskivorna kommer han att fräsa ned dem en aning, men det här ger även en möjlighet att experimentera med pannkaksgeneratorer i flera lager.

Statorn har en ingenjör i Stockholm kommit med idén till och den är verkligen speciell. Just nu ska en serie på tio stycken vara på väg till Sverige och förhoppningsvis kan den visas upp om ca: två till tre veckor.

Äntligen ska översättningen till engelska bli av och jag sitter just nu och funderar i vilken ända jag ska börja. Innan jag släpper iväg sidorna för översättning vill jag skriva om dem, men jag vet inte i vilken ända jag ska börja. Kalkylatorerna är hetast, men sedan vet jag inte.

Jag har inte haft tid att blogga den senaste tiden. Strategin för att få till en perfekt plankträff kräver all uppmärksamhet och ett första delmål är 2 meter innan året är slut. Är det fortfarande Kamprad som leder på 8,95 meter?

Här är den lille rackaren alla pratar om (?), - Black 300 med hybridregulator även för solpanel. 
Det här är ett vindkraftverk i samma storleksklass som Air-X, men billigare, mycket tystgående och det börjar ladda 12-, eller 24-voltsbatterier redan vid så svag vind som 2,2, m/s, vilket är en sensation för ett så litet vindkraftverk (endast 1,22 meter mellan vingspetsarna).

Generatorn är en 8-polig trefas synkrongenerator, helt kuggfri och därmed mycket lättstartad. Bladen som är av glasfiberarmerad plast börjar snurra redan vid 1 m/s! Ett sådant här vindkraftverk lär användas av en fågelskådare i Italien, men till vad vet jag inte, kanske värmer han Bullens pilsnerkorv? Lätt är det också, bara 15 kg, så man kan bära det med sig på söndagspromenaden, om man känner för det.

Ja, vad ska man mer säga? Helt fantastiskt är det i alla fall och nu finns det att köpa i 24-voltsbutiken. Regulator ingår och till den kan även en solpanel på 150 watt kopplas in.

Ursäkta att jag bryter in mitt i reklamblocket, men nu kommer ett svenskt vindkraftverk som fungerar och med hög verkningsgrad över hela registret, utan kompromisser för god funktion vid svag, eller stark vind och med funktioner man tidigare inte tidigare trott varit möjliga.

Naturligtvis har vindkraftverket synkrongenerator (inga asynkronmotorer, eller likströmsgeneratorer här inte, endast det bästa är gott nog), men generatorns konstruktion skiljer sig något från övriga typer på marknaden. Just det! Jag sa ju att det här är ett vindkraftverk som fungerar i alla väder och där alla komponenter är valda med omsorg för att klara temperaturer ned mot -50°C.

Effekten för den minsta, bygglovsfria modellen, blir hela 500 watt vid 10 m/s (max 1000 watt vid 13 m/s) och det kan användas för enbart vattenvärmning, eller batteriladdning, eller en kombination för olika behov med en mängd finesser för intelligent styrning och trådlös övervakning av strömproduktion, luft- och vattenvärmning.

Vindkraftverkets friktionsfria generator har svenska kullager, fläktkylning, överhettningsskydd, samt variabel elektrisk broms för skydd mot övervarvning (vindkraftverket producerar el samtidigt som det bromsar turbinens varvtal). Vindkraftverken kommer att finnas i 12, 24, 48-voltsmodell. Ut ger det även 230V ren, eller modifierad växelström.

Ett vindkraftverk i Rolls Royce-klassen är naturligtvis tillverkat av material av högsta klass med turbinblad av kolfiberarnerad epoxy, ram, hus och detaljer av duralaluminium, rostfritt stål och eloxerad aluminium. Visst är priset något högre för ett vindkraftverk av det här slaget, men då är det också världens bästa vindkraftverk för fritidshus och enfamiljshushåll.

Nu går jag ut och påbörjar prototypen innan det blir dåligt väder i verkstan.

Solpanelerna har numrerats från vänster i bild (nummer 4 ej med på bild).

Nr. 1: effekt 6 watt
Nr. 2: effekt 9 watt
Nr. 3: effekt 10 watt
Nr. 4: effekt 100 watt

Så här genomfördes testet:
Alla solpanelerna kopplades till två parallellkopplade 75 Ah 12-voltsbatterier. Mätningen utfördes vid 15-tiden på eftermiddagen och på alla fyra panelerna föll solen in ur samma vinkel, ca: 45°.

För att jämförelsen ska bli rättvis med tanke på solpanelernas effekt redovisar jag istället laddström/watt och resultatet blev följande (siffrorna inom parentes är det uppmätta värdet):

Panel nr. 1: 58 mA/watt (0,35A)
Panel nr. 2: 40 mA/watt (0,36A)
Panel nr. 3: 51 mA/watt (0,51A)
Panel nr. 4: 43 mA/watt (4,30A)

Den amorfa panelen (nummer 1) gav högst ström i förhållande till angiven effekten, medan panel nr. 3 gav mest ström av de tre mindre panelerna, trots att den var minst till formatet. Den amorfa solpanelen var den panel som tappade mist effekt vid dålig vinkel, eller vid delvis skuggning av panelen. I verkningsgrad räknat vinner panel nr.3 överlägset och totalt sett stod Sagittas amorfa 6-wattare tillsammans med 24-voltsbutikens monokristallina 10-wattare som överlägsna segrare. Panel nummer 4 (100-wattaren) halkade rejält efter i det här testet, trots att den kostat en hel del pengar och har 25 års effektgaranti (jag inser att jag blivit blåst och att effektgaranti endast garanterar ett högre pris).  Panel nr.2, även den av ett dyrare märke, hade heller ingen chans i detta test. Den här gången var alltså de två dyraste produkterna de klart sämsta och detta finns ingen anledning att tvivla på för här presenteras bara den nakna sanningen.

Jag gjorde även tester med speglar riktade mot den lilla solpanelen på 10 watt, vilket fick den att producera 19 watt. Nu är inte det att rekommendera om man är rädd om grejorna, för solpanelen blev het som en stekpanna och det är inte hälsosamt i längden.