Värmeförlusterna genom fönster sker dels när rumsvärmen strålar genom glas, karm och båge (strålningsförluster), genom luftrörelser mellan glasen (konvektionsförluster), genom ledning (ledningsförluster) samt genom otätheter (läckage).
Ett stort spöke här, tror jag är konvektionen. Luften värmer upp fönsterglaset och så förlorar man värmen på det viset. Vad är annars skillnaden mellan vaccumsolfångarrör och vanliga solfångare?
I vanlig solfångare kyls luften av genom kontakt med fönsterrutan, den kalla luften sjunker nedåt, och varm luft kommer ovanifrån. Det blir en luftcirkulation som gör att allt blir kallare. En luftcirkulation som inte finns i vaccumsolfångaren.
De svarta gardinerna framför fönstrena gör då två saker. Att minska utstrålningen, genom att gardinerna är svarta. Dessutom att hindra luftcirkulationen mellan fönstrena och rummet.
Jag har tänkt på det här och undrar om man kan få solfångare effektivare genom att hindra den cirkulerande luften på något sätt. Jag har sett att vissa solfångare har något sorts hinder, eller labyrint, för luftströmningen, medans andra inte har något alls.
Kanske man ska låta den kalla inluften passera över glaset först, för att förhindra att den varma luften gör det? Skulle man vinna på det månne?
Det finns nog utrymme för uppfinnare här. Att med enkla billiga medel öka effektiviteten för solfångare för de som bor i Norrland, där det kan vara både kallt ute och gassande solsken.
Egentligen är det nog ganska low-tech. Att tillverka några olika små solfångare, av olika konstruktion, kanske 50x50cm, placera termometrar i dem och sedan se vad som händer när solen lyser.
Exempelvis genom att sätta elektroniska temperaturmätare och logga på datorn, tillsammans med utomhustemperaturen (se annan tråd). Ganska snart borde man kunna lista ut vad som är mer effektivt vid olika väderlek. Jag tror nog det är bättre än att försöka räkna på det.