Sida 3 av 3

Re: Min första vindsnurra

InläggPostat: 06 jan 2009 00:34
av PRIUS
Det går även att göra raka otorderade vingar och som är ledade mot navet som på det här vindkraftverket där det från början var hydralkolvar som bromsade bladens rörelse, men då uppkom vibratoner så man släppte på hydralkolvarnas motstånd och då gick verket som bäst när centrufrugalkraften ballanserade bladen mot vindtrycket på bladen, och man slipper brytkrafter på bladroten som fasta blad får.Torderade blad ger några procent mer energi men kan kompenseras av någon decimeter längre blad.En fördel till med otorderade blad är att dom vid kraftiga vindar överstegras så att rotorn tappar lyftkraft och därför är lättare att bromsa.Egna blad i björkplaywod som var ca:240 cm långa provade jag på en bilbakaxel och det fungerade.Skall leta reda på bilder någon gång.

http://www.wind-works.org/photos/Smith- ... hotos.html

http://www.ceere.org/rerl/publications/movies/

Re: Min första vindsnurra

InläggPostat: 06 jan 2009 01:10
av KennethE
Det första som slog mig var att bilderna var gjorda av en fotograf som kunde sitt hantverk!

Att använda de inblandade krafterna för reglering av bladen är rätt intressant, kanske en vidareutveckling för Görans projekt också i framtiden?

För övrigt är det slående att man använt samma teknik till vingarna som för flygplan, samma teknik som modellflygare skalat ner och modifierat för att fungera i den mindre skalan. Finns det inga aktiva modellflygare i gänget här som är sugen på att testa sådant? Ju mer man får ner vikten desto mindre centrifugalkrafter att slåss mot, dessutom innebär det ju att den startar snabbare och följer ändringar i vindhastighet bättre.

Re: Min första vindsnurra

InläggPostat: 06 jan 2009 01:56
av Göran
Finns det inte risk att raka blad låter mer?

Re: Min första vindsnurra

InläggPostat: 06 jan 2009 02:53
av deepforest
För övrigt är det slående att man använt samma teknik till vingarna som för flygplan, samma teknik som modellflygare skalat ner och modifierat för att fungera i den mindre skalan. Finns det inga aktiva modellflygare i gänget här som är sugen på att testa sådant? Ju mer man får ner vikten desto mindre centrifugalkrafter att slåss mot, dessutom innebär det ju att den startar snabbare och följer ändringar i vindhastighet bättre.


Det har redan testats, och med hyfsat resultat, men byggtekniken är komplicerad så man bör vara duktig på det man gör. Betydligt enklare är att gjuta blad eller snickra till dem, eller enklast är att göra blad av rör: http://www.yourgreendream.com/diy_pvc_blades.php
Flygplansprofiler är inte så bra för vindkraft, se gärna tråd viewtopic.php?f=3&t=222 om bladdesign.
Vikten på bladen är inte så kritisk, visst bör de vara lätta, men för lätta blad är inte heller bra, då måste man kompensera med något svänghjul av något slag för att öka momentet på snurran. Snabba ändringar i varvtal är nämligen inte så bra.

Re: Min första vindsnurra

InläggPostat: 06 jan 2009 11:32
av KennethE
Min tanke var ju att bygga vingar av furulister och spryglar av tunn plywood som kläs med lämpligt pappersmaterial och lackas med epoxy, kanske ytterligare ett lager av vardera.

Speciellt för prototyper för att testa olika profiler skulle det vara en lätt metod att bygga flera uppsättningar vingar där man sedan kan använda den bästa antingen som gjutform för att gjuta i glasfiber, kevlar, hampväv eller liknande som armering, eller att bara mäta av ifall man vill tillverka på annat sätt. Men jag tror att man kommer långt med bara rätt ytbeläggning på sådana vingar, och för amatören blir det dessutom billigt. För stora serier är det säkert billigare med andra metoder.

För stora serier borde för övrigt vertikalsnurran ha den stora fördelen att vingen har samma profil hela vägen vilket innebär att det borde bli billigt att t.ex. formspruta dem i aluminium eller plast så att man får vingmaterial i metervara som man bara kapar till rätt längd, och möjligen fyller med något expanderande skum, vilket man för övrigt antagligen även kan göra med min sprygelkonstruktion ifall man från början tar ut hål i spryglarna.

Re: Min första vindsnurra

InläggPostat: 06 jan 2009 16:33
av Göran
Aluminium är för tungt för oss som är petiga. :wink:

Re: Min första vindsnurra

InläggPostat: 06 jan 2009 16:55
av deepforest
Jag håller på att bygga blad så här. Jag skär till 5 cm breda "profiler" i polyuretanskum (markskivor) Trär dem på ett tunt stålrör och limmar ihop dem. Sen slipar jag till profilen exakt, Drar på epoxi och glasfiberväv. Stålröret övergår till ett grovt rör närmast centrum, på detta svetsar jag ett fäste för bladet.
Vinge.JPG
Vinge.JPG (10.25 KB) Visad 3776 gånger

Re: Min första vindsnurra

InläggPostat: 06 jan 2009 17:23
av KennethE
Det ser ut som en snygg lösning, men den kan vara lite knepig ifall man t.ex. vill publicera en ritning för hembyggare, då är det lättare att kalkera av några spryglar på t.ex. 1 mm plywood och kombinera dessa med furulister. Ev. kan man även använda en balsalist förstärkt med en furulist för rätt form i framkant, färdiga lämpliga balsalister för det finns att köpa.

Klär man sedan med det klassiska japanpappret och lackar det sträcks det fint, sedan kan man förstärka det med glasfiberväv och epoxy ifall den styrkan verkligen behövs, den klassiska varianten med bara japanpapper och lack är annars faktiskt förvånansvärt stark.

En sådan konstruktion blir lätt att bygga exakt utifrån en enkel ritning utan några komplicerade mätningar för att få profilen rätt.

Vingen blir då samtidigt så billig att man inte drar sig för att prova med olika profiler.

Det skulle vara intressant att testa med en minimodell av H-rotorn ifall man hittar någon lämplig generator. Många vill ju kanske bara ladda ett enda batteri, kanske t.o.m. ett motorcykelbatteri eller några NiMh-celler för en läslampa och kanske en radio, eller för att ladda laptop och mobiltelefon i sommarstugan.