Det är en annan sak med H-rotorn, som jag inte har tagit upp överhuvudtaget, men som ingår i mitt H-rotor-koncept. Någonstans i mitten på vägen bestämde jag mig för att slopa planer på självstart, då den inte är tillförlitlig och kanske fungerar ibland, eller kanske inte. Att ha en savenius-rotor för start är heller inte något som är så lätt, eller alltid fungerar. Något sådant "kanske" tycker jag inte om, så jag bestämde mig för att räkna med att starta H-rotorn via generatorn.
Generatorn blir en tre-fas sak, men istället för likriktardioder, hade jag tänkt mig en konstruktion med MOS-fetar som drivs av styrelektronik och en mikroprocessor. Därifrån portioneras energin från H-rotor till batteriet i en av mikroprocessorn bestämd lämpliga portioner. Till hjälp sätter jag en liten vindsnurra för att känna av vindhastigheten ovanpå, och känner av varvtalet och läget på H-rotorn med en sensor på axeln.
Baserat på information om vindhastighet, varvtal, etc., så bestämmer mikrprocessorn om H-rotorn roterar i lämplig hastighet, dvs. har rätt TSR. Om hastigheten är för låg, så kan MOS-fetarna vändas, så istället för att likrikta och justera effekten till batterierna, de driver in batterispänning till rotorn, för att öka hastigheten på den.
På det viset bestämmer mikroprocessorn om H-rotorn går vid rätt varvtal och justerar det, eller tar ut effekt ur H-rotorn, för att justera varvtalet. Samtidigt ger den en MPPT-funktion, där utspänningen ur generatorn inte spelar någon roll, utan den transformerar automatiskt om den till vad batteriet kräver. Finessen här blir dessutom att jag inte behöver anpassa utspänningen och därmed kan klara mig med färre varv i generatorlindningarna och istället optimera för andra aspekter än utspänning. Så om generatorn ger några volts utspänning, i svag vind, gör det ingenting. Det kan också utnyttjas. Snarare är det en fördel att lindningsvarvet är lågt, när generatorn ska fungera som motor. Här har jag inte bestämt mig för om det är mer fördelaktigt att ha väldigt få lindningsvarv, med extremt kraftig tråd, eller tunnare tråd och fler varv.
Jag vet inte om någon har gjort något sådant för en H-rotor. Vissa säger sig ha elektroniska kontrollers, men säger ingenting närmare om hur de kontrollerar. En MPPT ser till att spänningen ut passar batteriet, men här tänker jag mig något mer avancerat, med mer eller mindre elektronisk tvångsstyrning av rotorn. Därav också den lilla utflyken i teorin och matematiken, då jag ju måste fatta vad som behöver göras, för att kunna göra ett styrprogram som åstadkommer det. Därför måste jag ha en teoretisk uträkning som grund. Här ska ingenting lämnas åt slumpen. Åtminstone inte inom rimliga gränser.
Eventuellt kan jag behöva experimentera med olika bladprofiler, olika antal lindningsvarv etc., så därför siktar jag på att allt ska vara enkelt och utbyrtbart i en försöksturbin.
Sedan när jag fått teori och praktik att matcha och jag sett att idéerna fungerar, bygger jag något större. Vid det lagen är nog 3-metersturbiner tillåtna.
