KennethE skrev:Flygplan med bakåtsvepta vingar vinner mycket på konstruktioner som minskar tendensen för luften att svepas ut mot spetsarna.
...
Optimeringen på de riktigt moderna ligger tydligen i spetsarna på bladen och är vad jag förstått mycket svåra att räkna fram teoretiskt utan provas till en stor del fram genom trial and error eftersom beräkningarna är oerhört komplexa och det är i princip omöjligt att hitta och få med alla relevanta faktorer i beräkningarna.
Återigen så anser jag att det är en felaktig uppfattning att formen på vingarna, svepta eller raka, om de sveper i en cirkel eller inte i någon större omfattning påverkar den potentiella vinsten av winglets. (Även en rak vinge ger uppov till ett flöde ut mot änden från vingens mitt eftersom vingen utgör ett hinder som luften gärna vill undvika.) Huvudskälet till att ha winglets är att hindra det luftflöde som uppstår för att det finns en tryckskillnad hos luften på ovansidan respektive undersidan.
http://sv.wikipedia.org/wiki/WingletDet utåtflöde som man får utmed en vinges hela längd på grund av att den till exempel är svept och luften inte anflödar vinkelrätt kan man inte förhindra genom att sätta en enda winglet i vingens yttersta ända, men däremot genom att sätta sådana med jämna mellanrum utmed vingens hela längd. Detta utåtflöde är logiskt sett också lika stort på vingens ovansida som på dess undersida och ger alltså inte upphov till ändvirvlar som ger upphov till turbulens och ljud.
Problemet med tvärflöde måste man lösa på annat sätt, till exempel med lösningar som "whale wings".
http://www.sciencedaily.com/releases/20 ... 222315.htmEller med hjälp av winglets en bit in på vingarna, vilket var relativt vanligt i de svepta vingarnas barndom.
http://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... /J_29F.jpghttp://upload.wikimedia.org/wikipedia/c ... nsen_1.JPGAppropå detta med optimering av aerodynamik så är det ännu idag trots enorm datorkraft och många herrans år erfarenhet och utveckling så enkelt att beräkningsprogram, beräkningsmodeller och inte minst den grundläggande kunskapen kring strömningslära och strömningsdynamik har så stora brister att man inte helt kan förlita sig på beräkningar vid design av något över huvud taget. Beräkningarna blir helt enkelt inte mer rätt än de antagande man gör vid uppsättande av modellen. Därför handlar det mycket om "trail and error" och inte minst om att återkoppla beräkningarna med fysik provning för att på så vis rätta modellerna så att man mer kan lita på resultatet vid mindre förändringar kring ett känt grundtillstånd.
Ofta framhålls dock att man utvecklar med hjälp av datorer idag, men det är enligt mig till stor del ett spel för galleriet för att det låter häftigare med CFD-beräkningar än lermodeller i en vindtunnel.