RÖD@nörd skrev:PowerMizer, du kanske har en poäng i det där att inte kräva något från dom som redan har. Det är nog en dålig lösning som ändå inget ger samhället tillbaka. Tvärtom så är det nog mycket skadligt för de investeringar som kommer alla till del.
Men det var värst vad sarkastisk du är nu... Är du så tvärsäker på att ditt synsätt är det bästa, eller ens långsiktigt hållbart?
Blir man sån när man bott i ett demokratiskt land som haft socialistiskt styre allt för länge?
Mera bidrag! Hjälp mej, samhället! Sköt mina barn! Vårda min farmor! Högre socialbidrag! Tala om vad jag ska äta (och tugga gärna maten och spotta ner den i halsen på mej)! Förbjud friskolor! Mer nöjesprogram på TVn! Reglera, lagstifta, likrikta och valla mej! Hjälp mej, snälla samhället.... Jag är bara ett av alla fåren i din skock, och kan inte ta vara på mej själv...Det finns andra sätt att se saker och ting:
Folket som helhet har blivit olyckligare. Psykiska sjukdomar och drogmissbruk har aldrig varit mer utbrett. Brottsligheten har tiodubblats på 50 år. Barn och ungdomar är förvildade och har efter nio års skolgång betydligt sämre kunskaper i matematik och svenska än sjätteklassare på 1940-talet.
Skatten har ökat för löntagarna: från att ha varit 10 % år 1950 till mellan 60 och 75 % i dag (direkta och indirekta skatter). Detta innebär att demokratin tagit ifrån medborgarna deras rätt till den egna lönen. I historisk mening är man slav om man inte får behålla merparten av sin egen inkomst. Man kan inte heller bestämma över sitt eget liv om man inte förfogar över sin egen inkomst.
Den enskilde människans politiska inflytande är numera helt raderat. Väljarna består av en okunnig majoritet som inte ens vet om vi har en socialdemokratisk eller borgerlig regering. Sämsta kunskaperna har de som röstar på socialdemokraterna. Många av dem vet inte ens vilka riksdagpartier som finns. (Väljarundersökningar av professor Sören Holmberg vid Göteborgs
universitet). Gruppen medborgare som är politiskt insatta har således mindre inflytande vid valen än de som är okunniga om respektive partiers ideologier. Mellan valen lyssnar politikerna inte alls på enskilda personers förslag och önskemål eftersom det endast är *partiernas* program och internt förankrade uppfattningar som genomdrivs. Det står t. o. m. i grundlagen att *riksdagsmännens överväganden ska vara självständiga, obundna av instruktioner från väljarna*.
Finns det någon skillnad mellan socialism och kommunism, beteckningar som kommer att användas flitigt i det följande? Nej, skillnaden är försumbar eller obefintlig. Redan Karl Marx använde dem som helt utbytbara begrepp. Jag har emellertid valt att låta "socialism" stå för alla typer av samhällsideal, där yttre omdaning av samhällsförhållandena anses vara avgörande för etablerandet av rättvisa, jämlikhet och lycka. I det perspektivet är också fascismen och nazismen socialistiska ideologier. Man må naturligtvis göra boskillnad mellan totalitär och demokratisk socialism, även om det finns en oroande gråzon dem emellan. De totalitära socialisterna anser det vara nödvändigt att upprätta en allt behärskande centralmakt för att ett bättre samhälle skall kunna uppbyggas, och de är ej heller beredda att på allvar tillåta konkurrerande tänkesätt. De demokratiska socialisterna menar att det goda samhället låter sig åstadkommas inom ramen för de normala demokratiska processerna. All slags socialism vill under alla omständigheter i princip överföra produktionsmedlen i det s k samhällets ägo, men erfarenhet av sådana försök visar att en medveten strävan i den riktningen alltid ger upphov till en elit som anser sig tillvarata det allmännas, eller "folkets", intresse. Ordet kommunism betyder (läran om) egendomsgemenskap. Det är det ideal som makthavarna i dagens realsocialistiska stater officiellt bekänner sig till, men enligt marxistiskt språkbruk har kommunismen ännu ej etablerats. Kommunism är det tillstånd som förväntas råda då kapitalismen besegrats i hela världen och staten har "vittrat bort". Andå går det knappast att undvika termen kommunism och avledningar av denna för att beteckna företeelser i dagens existerande socialistiska stater.
.........Sokrates konstaterade att den demokratiska, jämlika, staten förändrar sinnet hos medborgarna. Barn slutar respektera sina föräldrar, elever respekterar inte sina lärare, unga respekterar inte gamla och anställda respekterar inte arbetsgivare. Bristen på respekt får till konsekvens att normer uppluckras och dåligt beteende jämställs med gott beteende. Destruktiva begär och känslor får fritt spelrum. Laglöshet och pöbelfasoner breder ut sig. Slödder äger samma status som skötsamma personer eftersom alla är lika mycket värda. Den demokratiska staten skapar således den demokratiska människan.
En annan av Sokrates viktiga iakttagelser var att överdrift i demokrati slår över i dess motsats: ofrihet och slaveri. (Det är just detta som har hänt i Sverige. Den överdrivna socialistiska demokratin har gjort den arbetande befolkningen till slavar enligt antik terminologi. En slav är en person som inte får lön alt. inte får behålla sin lön. I Sverige betalar många löntagare totalt ca 70 % i skatt och är således slavar åt de politiska makthavarna.)
...
Min fackvänliga antagonist anser också att fackförbunden inte ägnar sig åt maffiametoder utan åt majoritetsdemokrati. En människa – en röst. Och eftersom arbetarna alltid är fler än arbetsgivarna måste det vara arbetarna som bestämmer.
Detta resonemang förutsätter för det första att alla arbetare tycker lika. Det gör dem inte. Jag gör det inte. Alla arbetare är inte ens med i facket, ändå ska facket föra deras talan. Och framför allt finns det många utanför som aldrig får komma in i systemet som inte får någon rösträtt i fackföreningarnas värld.
För det andra är inte majoritetsdemokrati den bästa demokratin. I en frihetlig demokrati måste alla minoriteter respekteras, och individen är som bekant både den minsta och den största minoriteten.
För det tredje, om arbetarna ska sätta villkoren på arbetsmarknaden då får de även starta upp de verksamheter som gör arbeten möjliga. Då får de också ta de risker som företagande medför. Slaveri är nämligen något som vi i västvärlden tar avstånd ifrån. Men socialister har alltid varit för slaveri av de som skapar värden i samhället. Därför är jag inte socialist, utan skyr all vänster som tänkas kan.
Jag säger inte att jag står bakom dessa citat, men jag säger att jag är emot demokrati och socialism.
Sen när du pratar om kristandom så håller jag med dej: Gud ÄR god!
